Hoppa till innehållet

Domarboken

Från Wikipedia
Domarboken
Gideon väljer ut soldater till sin armé.
Judisk indelningNevi'im
Kristen indelningGamla Testamentet
Kanonisk inomJudendomen och kristendomen
Författare och datering
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Huvudsaklig genreHistoria/myt
Antal kapitel21
Beskriven tidsperiodca. 1400–1100 f.Kr.
Framträdande personerDebora
Barak
Gideon
Jefta
Simson

Domarboken (förkortat Dom) är en bok i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Boken har fått sitt namn av att den sammanfattar den period i Israels historia efter Josuas död då landet styrdes av så kallade domare. Den siste domaren som nämns i boken är Simson.

Begreppet "domare" kan betraktas som något missvisande. Snarare är begreppet "hövding" mer korrekt, eftersom det ligger närmare de olika namngivna personernas roller i Domarbokens berättelser.

Teologiskt visar Domarboken hur Israels folk led och förtrycktes när de glömde att följa Gud. När de däremot lyssnade till de domare som Gud sände nådde de framgång i strider med grannfolken, och kunde leva i större frihet och välmående.

Domarbokens femte kapitel kallas Deboras sång eller Deborasången. Det anses vara det äldsta textmaterialet i hela Bibeln. Språket är uråldrigt och exegeter är till och med osäkra på grammatiska former som används i texten.

Israels styre under domartiden

[redigera | redigera wikitext]

kursiv stil anger perioder då folket var kuvat av något av grannfolken