Hoppa till innehållet

Arabiska revolten

Från Wikipedia
Denna artikel handlar om revolten som började 1916. Se även Arabiska våren.
Arabiska revolten

Soldater ur den arabiska armén
med den arabiska revoltens flagga.
Ägde rum juni 1916 – oktober 1918
Plats Osmanska riket
Resultat Freden i Sèvres
Territoriella
ändringar
Uppdelning av Osmanska riket
Stridande
Arabiska revolten Kungariket Hijaz
Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
Frankrike Frankrike
Osmanska riket Osmanska riket
Kejsardömet Tyskland Tyskland
Befälhavare och ledare
Arabiska revolten Hussein ibn Ali
Arabiska revolten Faisal ibn Hussein
Arabiska revoltenAbdullah ibn Hussein
Storbritannien Edmund Allenby
Storbritannien T.E. Lawrence
Osmanska riket Djemal Pascha
Osmanska riket Fahreddin Pasha
Osmanska riket Muhiddin Pasha
Kejsardömet Tyskland Otto Liman von Sanders
Styrka
30 000 (juni 1916)[1] 23 000[1]

Arabiska revolten (arabiska: الثورة العربية Al-Thawra al-`Arabiyya, turkiska: Arap İsyanı), även kallad "revolten i öknen", var ett uppror mot det osmanska riket under första världskriget.

Osmanska riket och dess inflytelsesfär 1914

Före första världskriget omfattade Osmanska riket, förutom Anatolien och Östra Thrakien, en stor del arabisktalande områden, som Levanten, Mesopotamien och delar av Arabiska halvön. Riket var under press både från yttre fiender och interna splittringar, och under den ökande nationalismen hade nya stater bildats i tidigare osmanska områden. Även den turkiska nationalismen hade vuxit sig stark och lett till interna strider.

Den arabiska nationalismen började också växa, med krav på ökad autonomi inom riket, liksom bland annat rätt till skolgång på arabiska och att värnplikten under fredstid skulle få göras i närområdet. Den så kallade första arabkongressen hölls i Paris 1913, där en viktig fråga var utarbetandet av ett program för strävan att den arabiska befolkningen i Osmanska riket skulle få samma rättigheter som den turkiska, bland annat med representation på alla politiska nivåer och ett erkännande av arabiskan som officiellt språk i landet, och det höjdes röster för en mer decentraliserad stat med större autonomi för de arabiska delarna.[2]

Under första världskriget allierade sig Osmanska riket med Tyskland. Därmed såg England och Frankrike, som tillhörde motståndarna, fördelar i att stödja en arabisk revolt mot det osmanska styret, och man gav sken av att man efter en revolt skulle stödja en självständig arabisk stat efter kriget.[3]

Den arabiska revolten bröt ut i juni 1916, ledd av emiren av Mecka, Hussein ibn Ali, och hans söner,[4] men finansierades och styrdes i stor utsträckning av brittiska och även franska militära intressen.

Redan 1916 utropades kungariket Hijaz, på Arabiska halvöns västra del, med Hussein ibn Ali som regent.[5]

Under Husseins son Faisal och dennes brittiske rådgivare T.E. Lawrence, "Lawrence av Arabien", gjorde araberna sedan svårt avbräck för osmanerna. Omkring 70 000 man deltog i striderna,[4] och bland de större framgångarna för den arabiska sidan märks ett omfattande sabotage mot järnvägen genom Hijaz[4] och erövringen av Akaba. Kort före världskrigets slut 1918 intog arabiska trupper Damaskus[3] och Faisal insattes som Syriens härskare.[6]

Revolten skildras av Lawrence i hans självbiografi Vishetens sju pelare (Seven Pillars of Wisdom).

Lawrence av Arabien efter slaget vid Akaba.

Svikna förhoppningar

[redigera | redigera wikitext]

Upprorsmännens förhoppningar om att Storbritannien efter krigsslutet som utlovat skulle stödja tanken på en självständig arabisk stat från Aleppo i Syrien till Aden i Jemen infriades dock inte. Kungariket Hijaz fick vara kvar, med i övrigt delades området istället upp mellan segrarmakterna enligt fredsavtalet i Sèvres 1920, som till stor del byggde på det av Storbritannien och Frankrike i hemlighet ingångna och av Ryssland godkända Sykes-Picot-avtalet från 1916.[3]

  1. ^ [a b] Murphy, David (2008) (på engelska). The Arab Revolt 1916-18: Lawrence Sets Arabia Ablaze. Osprey Publishing. sid. 26 
  2. ^ Al-Kayyali, Adulwahab (1978). ”The First Arab Congress”. Palestine – A Modern History. https://archive.org/stream/PalestineAModernHistory/PMH_djvu.txt. Läst 3 december 2015 
  3. ^ [a b c] Ruthven, Malise (25 juni 2014). ”The Map ISIS Hates”. The New York Review of Books. http://www.nybooks.com/daily/2014/06/25/map-isis-hates/. Läst 3 december 2015. 
  4. ^ [a b c] Zeidler-Blomberg, Beatrice: Arabiska revolten i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2 december 2015.
  5. ^ Bergendal, Kristina: Hijaz i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 december 2015.
  6. ^ Nordisk familjebok/ Arabien 1951.