What do you think?
Rate this book
Stakkel
Den ensomme Oskar arbejder på Aud og Olav Blums mølle mod kost og logi. En dag finder han et barn i skoven, en utæmmet unge, som han tager med hjem. Barnet er lille af vækst og stum, men i Oskars varetægt begynder det at vokse.
Stakkel er en fabel om kærlighed og en coming-of-age historie. Den er fantasifuld, sprogligt sprudlende og blander passion og ironi.
Fortællingen skifter mellem realisme, satire, romance og folkeeventyr og spænder over flere historiske tidsperioder. En original, underholdende og fængslende roman om ensomhed, isolation og omsorg.
Stakkel er en fabel om kærlighed og en coming-of-age historie. Den er fantasifuld, sprogligt sprudlende og blander passion og ironi.
Fortællingen skifter mellem realisme, satire, romance og folkeeventyr og spænder over flere historiske tidsperioder. En original, underholdende og fængslende roman om ensomhed, isolation og omsorg.
180 pages, Paperback
First published September 23, 2022
About the author
Matias Faldbakken
24 books226 followersMatias Faldbakken (born 1973 in Hobro, Denmark) is a Norwegian artist and writer. Faldbakken studied at the National Academy of Fine Arts in Bergen and the Städelschule in Frankfurt am Main. He is the son of the author Knut Faldbakken and brother of film director Stefan Faldbakken. [wikipedia]
His first three books were published under the pseudonym Abo Rasul.
His first three books were published under the pseudonym Abo Rasul.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 115 reviews
November 30, 2022
Jeg tror egentlig katta var stakkaren. Den ble sparket gjennom hele boka.
October 30, 2022
Uff da, denne var skuffende. Boka begynner sterkt med gøyalt og jovialt språkbruk, mystiske karakterer og noe mørkt og spennende som ulmer i bakgrunnen. Første halvdel buser man igjennom på et blunk, man ønsker å se mer av bygdelivets dynamikk og hvordan denne stakkaren kommer til å utvikle seg. Jeg syntes den forkrøplede eika var en flott metafor. Desverre når boka et slags klimaks halvveis inn, og deretter renner det hele ut i sanden.
Noen vil kanskje anse dette skiftet i perspektiv og form som en kul forvregning av sjangerforventninger, men for meg føltes det mest som om to separate sett med utkast og overskuddsmateriale fra hans tidligere bøker har blitt limt litt giddalaust sammen i midten. Det er noen halvhjertede forsøk på å binde de to delene sammen med mystikk, med Blum og den lever- og nyrefargede katten, men disse forsøkene faller flatt.
Man kommer ikke utennom at første halvdel har veldig sterke likhetstrekk med "Vi er fem", alt fra karakterene og stemningen til struktur og oppbygging, også ordbruken er avslørende. Er det ikke egentlig leirklumpen vi leser om her, en forkastet utgave, iført nye klær? Jeg elsket "Vi er fem" og hadde ikke hatt noe i mot en gjenfortelling, det er jo denne delen av boka som er desidert sterkest og mest spennende, selv om man gjenkjenner forløpet. Men det er kanskje nettopp dette Faldbakken prøver å unngå ved å styre handlingen i en ny retning?
Kontrasten mellom by og bygd som legges opp til i andre halvdel syntes jeg hverken var interessant, original eller spesielt nyansert. En som blomstrer og en som visner, greit nok. Alt av mørke spådommer og forutanelser som har bygget seg opp frem til nå forsvinner ut i intet, går i glemmeboka for å si det slik, og blir erstattet med det groteske og overdrevne.
Etterhvert som innlevelsen glapp trakk jeg sjeldnere på smildebåndet og merket stadig oftere hvor Faldbakken hadde stoppet opp for å bla i en ordbok eller for å lese i Store Norske Leksikon. Når man faller så langt ut av en bok at man ikke lenger tar del i handlingen, men står utenfor og ser inn på denne måten, har boken feilet på et grunnleggende plan.
Avslutningen henvender seg direkte til leseren med det som kan tolkes enten som et spark eller som en slags unnskyldning: "trodde du at det skulle være mål og mening eller en ordentlig slutt? det trenger vi vel ikke?" - 2,5 stjerner.
Noen vil kanskje anse dette skiftet i perspektiv og form som en kul forvregning av sjangerforventninger, men for meg føltes det mest som om to separate sett med utkast og overskuddsmateriale fra hans tidligere bøker har blitt limt litt giddalaust sammen i midten. Det er noen halvhjertede forsøk på å binde de to delene sammen med mystikk, med Blum og den lever- og nyrefargede katten, men disse forsøkene faller flatt.
Man kommer ikke utennom at første halvdel har veldig sterke likhetstrekk med "Vi er fem", alt fra karakterene og stemningen til struktur og oppbygging, også ordbruken er avslørende. Er det ikke egentlig leirklumpen vi leser om her, en forkastet utgave, iført nye klær? Jeg elsket "Vi er fem" og hadde ikke hatt noe i mot en gjenfortelling, det er jo denne delen av boka som er desidert sterkest og mest spennende, selv om man gjenkjenner forløpet. Men det er kanskje nettopp dette Faldbakken prøver å unngå ved å styre handlingen i en ny retning?
Kontrasten mellom by og bygd som legges opp til i andre halvdel syntes jeg hverken var interessant, original eller spesielt nyansert. En som blomstrer og en som visner, greit nok. Alt av mørke spådommer og forutanelser som har bygget seg opp frem til nå forsvinner ut i intet, går i glemmeboka for å si det slik, og blir erstattet med det groteske og overdrevne.
Etterhvert som innlevelsen glapp trakk jeg sjeldnere på smildebåndet og merket stadig oftere hvor Faldbakken hadde stoppet opp for å bla i en ordbok eller for å lese i Store Norske Leksikon. Når man faller så langt ut av en bok at man ikke lenger tar del i handlingen, men står utenfor og ser inn på denne måten, har boken feilet på et grunnleggende plan.
Avslutningen henvender seg direkte til leseren med det som kan tolkes enten som et spark eller som en slags unnskyldning: "trodde du at det skulle være mål og mening eller en ordentlig slutt? det trenger vi vel ikke?" - 2,5 stjerner.
May 25, 2024
This tale of fantasy is written in a beautiful language that gave me the impression that I wasn't reading, but dreaming. A teenage boy, himself an orphan working on a farm for room and board, sees a child in the woods who was apparently abandoned there at an early age. He captures it and takes it back home with him. The child is an undernourished young girl who had never learned to speak. Telling any more would spoil the plot, but I found the story fascinating and the language intoxicating.
July 5, 2024
Vafalls? Är frågan som ekar i pallet när jag påbörjar läsningen av detta lilla vilddjur till roman. Jag försöker tämja den men Matias Faldbakken (f.1973) låter sig icke domesticeras. Här har vi mina försök i alla fall:
Nittonåriga Oskar är föräldralös och jobbar på familjen Blums gammalmodiga gård. Tonårsdöttrarna Blum är kända för att ha många känslor men ingen känslighet. En dag fångar Oskar en stackare som han hittar i skogen. Det är en ovårdad trollunge som Oskar med omhändertagande skicklighet får ordning på. Han är den enda som lyckas hålla henne lugn.
”Hur ser han ut? Hon, det är en hon, sa Blum. Åh, satan, sa läkaren.”
Vad är då detta för en stackare? Först tänkte jag att det kanske är ett barn tillhörande ursprungsbefolkningen, då författaren skriver om att hon bär på en ”äcklig lapp”. Är hon ett vargbarn som Kamala eller har hon varit inspärrad som Genie och Kaspar Hauser? Prinsessa eller inte, inom den här sagans ramar blommar hon tack och lov inte ut till en vän och vacker skönhet, nej Faldbakkens verk är betydligt mer originellt än så. Läkaren tror att hon drabbats av psykosocial dvärgväxt som innebär traumautlösta tillväxthämningar. Han menar att hon är i princip jämnårig med Oskar. Och det är tur det, för snart börjar hon ”snappa” efter Oskars kuk och de roar sig allt oftare med att ”gräva sig in i varandra”. Den här stackaren är inte hämmad av kvinnliga normer, om vi säger så. Och det börjar bli dags att fundera på om det verkligen är mer synd om henne än oss andra?
Det är en mycket märklig historia detta, oförutsägbar och oklar. Vi får aldrig veta vad flickan varit med om och vi vet inte vilken tid våra protagonister befinner sig i (tiden tycks börja långt bak i historien men blir i rasande fart modern). Dessa frågetecken finner jag mer eggande än störande. Det är nämligen så att Matias Faldbakken har ett underbart jovialiskt språk, eminent översatt av Staffan Söderblom. Egentligen behövs inget mer. Prosan är som en frisk fläkt, den bara omfamnar en, utan att kräva något mer av läsaren än sträckta mungipor. Den är bra redan från början men i andra halvan när Oskar och flickan som nu kallar sig Utskilde gör en jungfruresa till Oslo, slår det gnistor alltså. ”Kolla här:
”Kontoriseringen var sjövild. Kontoren låg som en tjock hud runt fettranden som var handeln med sin glans och nimbus, och därunder i sin tur stadsköttet, som var gatulivet. De kolossala byggnaderna måste vara något slags monument över ambitionerna, penninggirigheten och näringsdriften hos alla människor som Oskar och Utskilde passerade, men inte visste vilka de var.”
Och:
”Folk uttryckte den precisa, men lediga stilen som kännetecknar ett samhälle där allt går åt rätt håll. Det fanns bildning och skarpsinne hos invånarna, det kunde man se i deras ansikten, men en krämaraktig fernissa hade strukits över allas ögon. Ett kroniskt produktivitetsmodus. De ändlösa aspirationernas febrighet låg i luften, som i alla huvudstäder.”
De flyttar in hos en senare generation Blum, som säger: ”Ni får ursäkta mig. Jag köpte en lägenhet lika ful som mäklaren själv.”
Ännu bättre blir det när författaren sedan använder allegorin ur Bibeln om Babylons sköka med den gyllene kalken full av styggelser, för att bevisa att den verkliga horan är storstaden, ”den yttersta tidens manege”. Oslo förleder våra före detta pippande ungdomar, Oskar blir nikotinist och Utskilde solar sig i uppmärksamheten som kommer av hennes särpräglade aura.
”Stadslivet är en enfaldig form av repris, sa han. Ingenting växer organiskt härinne. Man hittar noll slump. Zero infall. Vi har inga glipor, inga andliga rum. Ingen plats för metafysiskt överskott. Kulturalismen ligger som en fernissa över fastighetsspekulationen. En globish, merkantil estetik sprider sig som ett eksem. Allt liknar allt annat.”
Omslagsbilden finner jag suggestiv och spännande. Det är en slags dubbelexponering och en märklig figur skymtar nere till höger. Jag ser en skog och en projicerad bild av en skog, eller om det är ett par billyktor som strålar in från höger. I vilket fall är bilden mycket fulare än en riktig skog och det säger väl en del om Faldbakkens hållning tänker jag.
Stackare är en läsvärd, humoristisk, modern, bortbyting-saga, utan stereotyper. En postpatriarkal samtidskritisk drapa om att alla storstäder är no-go-zoner. Det är där vi hittar vår tids stackare.
Nittonåriga Oskar är föräldralös och jobbar på familjen Blums gammalmodiga gård. Tonårsdöttrarna Blum är kända för att ha många känslor men ingen känslighet. En dag fångar Oskar en stackare som han hittar i skogen. Det är en ovårdad trollunge som Oskar med omhändertagande skicklighet får ordning på. Han är den enda som lyckas hålla henne lugn.
”Hur ser han ut? Hon, det är en hon, sa Blum. Åh, satan, sa läkaren.”
Vad är då detta för en stackare? Först tänkte jag att det kanske är ett barn tillhörande ursprungsbefolkningen, då författaren skriver om att hon bär på en ”äcklig lapp”. Är hon ett vargbarn som Kamala eller har hon varit inspärrad som Genie och Kaspar Hauser? Prinsessa eller inte, inom den här sagans ramar blommar hon tack och lov inte ut till en vän och vacker skönhet, nej Faldbakkens verk är betydligt mer originellt än så. Läkaren tror att hon drabbats av psykosocial dvärgväxt som innebär traumautlösta tillväxthämningar. Han menar att hon är i princip jämnårig med Oskar. Och det är tur det, för snart börjar hon ”snappa” efter Oskars kuk och de roar sig allt oftare med att ”gräva sig in i varandra”. Den här stackaren är inte hämmad av kvinnliga normer, om vi säger så. Och det börjar bli dags att fundera på om det verkligen är mer synd om henne än oss andra?
Det är en mycket märklig historia detta, oförutsägbar och oklar. Vi får aldrig veta vad flickan varit med om och vi vet inte vilken tid våra protagonister befinner sig i (tiden tycks börja långt bak i historien men blir i rasande fart modern). Dessa frågetecken finner jag mer eggande än störande. Det är nämligen så att Matias Faldbakken har ett underbart jovialiskt språk, eminent översatt av Staffan Söderblom. Egentligen behövs inget mer. Prosan är som en frisk fläkt, den bara omfamnar en, utan att kräva något mer av läsaren än sträckta mungipor. Den är bra redan från början men i andra halvan när Oskar och flickan som nu kallar sig Utskilde gör en jungfruresa till Oslo, slår det gnistor alltså. ”Kolla här:
”Kontoriseringen var sjövild. Kontoren låg som en tjock hud runt fettranden som var handeln med sin glans och nimbus, och därunder i sin tur stadsköttet, som var gatulivet. De kolossala byggnaderna måste vara något slags monument över ambitionerna, penninggirigheten och näringsdriften hos alla människor som Oskar och Utskilde passerade, men inte visste vilka de var.”
Och:
”Folk uttryckte den precisa, men lediga stilen som kännetecknar ett samhälle där allt går åt rätt håll. Det fanns bildning och skarpsinne hos invånarna, det kunde man se i deras ansikten, men en krämaraktig fernissa hade strukits över allas ögon. Ett kroniskt produktivitetsmodus. De ändlösa aspirationernas febrighet låg i luften, som i alla huvudstäder.”
De flyttar in hos en senare generation Blum, som säger: ”Ni får ursäkta mig. Jag köpte en lägenhet lika ful som mäklaren själv.”
Ännu bättre blir det när författaren sedan använder allegorin ur Bibeln om Babylons sköka med den gyllene kalken full av styggelser, för att bevisa att den verkliga horan är storstaden, ”den yttersta tidens manege”. Oslo förleder våra före detta pippande ungdomar, Oskar blir nikotinist och Utskilde solar sig i uppmärksamheten som kommer av hennes särpräglade aura.
”Stadslivet är en enfaldig form av repris, sa han. Ingenting växer organiskt härinne. Man hittar noll slump. Zero infall. Vi har inga glipor, inga andliga rum. Ingen plats för metafysiskt överskott. Kulturalismen ligger som en fernissa över fastighetsspekulationen. En globish, merkantil estetik sprider sig som ett eksem. Allt liknar allt annat.”
Omslagsbilden finner jag suggestiv och spännande. Det är en slags dubbelexponering och en märklig figur skymtar nere till höger. Jag ser en skog och en projicerad bild av en skog, eller om det är ett par billyktor som strålar in från höger. I vilket fall är bilden mycket fulare än en riktig skog och det säger väl en del om Faldbakkens hållning tänker jag.
Stackare är en läsvärd, humoristisk, modern, bortbyting-saga, utan stereotyper. En postpatriarkal samtidskritisk drapa om att alla storstäder är no-go-zoner. Det är där vi hittar vår tids stackare.
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 28, 2023
9 i 2023:
Dette var tidvis ganske crazy greier, men jeg likte den veldig godt!
Første halvdel tenkte jeg, "yes, her blir det 5 stjerner", men så synes jeg dessverre at andre halvdel tapte seg litt. Og slutten skjønte jeg helt ærlig ikke så mye av, uten at det føltes som noen krise.
Språklig er det kjempespennende og kreativt, mange originale grep her.
Dette var tidvis ganske crazy greier, men jeg likte den veldig godt!
Første halvdel tenkte jeg, "yes, her blir det 5 stjerner", men så synes jeg dessverre at andre halvdel tapte seg litt. Og slutten skjønte jeg helt ærlig ikke så mye av, uten at det føltes som noen krise.
Språklig er det kjempespennende og kreativt, mange originale grep her.
November 19, 2022
Det går lang tid mellom hver gang en roman bare suger meg rett inn, overraskerer, fascinerer, sjokkerer bittelitt og etterlater meg med en tåre i øyekroken.
Makan til uventede og fantasifulle språklige vendinger har jeg ikke vært borti siden..sist gang jeg leste Mathias Faldbakken.
Bøyer meg i hatten og skal lese om igjen en vakker dag.
Makan til uventede og fantasifulle språklige vendinger har jeg ikke vært borti siden..sist gang jeg leste Mathias Faldbakken.
Bøyer meg i hatten og skal lese om igjen en vakker dag.
June 5, 2023
Fantastisk bok om det menneskelige. Faldbakken har en egen evne når det kommer til språk. Omsorgen for karakterene i boka er til å bli rørt av.
October 9, 2022
God, morsom, og trist bok.
Slik at hun på mange måter hadde et vakker hode, fodi ingenting var på plass, men alt fungerte som det skulle
Slik at hun på mange måter hadde et vakker hode, fodi ingenting var på plass, men alt fungerte som det skulle
March 11, 2023
Rar og fin, men ikke det beste av Faldbakken.
Osker
Ja
Skal jeg rive ut hjertet ditt
Allerede ute
Osker
Ja
Skal jeg rive ut hjertet ditt
Allerede ute
June 28, 2024
الريفيو عن النسخة العربية من الرواية و هي ..
حكاية نرويجية من ترجمة نانسي محمد و اصدار العربي للنشر و التوزيع.
بتحكي الرواية عن الفتى أوسكار و هو طفل بيعمل في مزرعة آل بلوم اللي تبنوه في سن صغير ، و في يوم من أيام عمله بيعثر على طفل صغير في الغابة ، هو طفل بري واضح أنه تُرك في الغابة و عاش سنوات عمر مش قليلة فيها و بالتالي هو غير متألف مع البشر ، بيقرر أوسكار أخذ الطفل للمزرعة ، و هناك بتبدأ القصة تتبلور بصورة أكبر و بنعرف بعض المفاجأت عن الطفل ، بتتطور الأحداث اللي معها بيضطر أوسكار للهرب للمدينة بصحبة الطفل البري و هنا بينقل الكاتب صورة المدينة بشيء من المقارنة مع الريف و الطبيعة الأم بعيدًا عن تدخل الإنسان ، و بنعرف حكايات جديدة عن آل بلوم على لسان تومي هونسي و اللي هنعرف علاقته بعائلة بلوم خلال أحداث الرواية.
الكاتب حاول يلقي الضوء بصورة مركزة على مشكلة المهمشين و المختلفين في شكلهم و طبيعتهم و نظرة المجتمع و حتى أسرهم لهم ، كمان المدينة و التدخل الإنساني و تشويهه لكل ما هو طبيعي .. لكن للأسف وقع في فخ ضياع الحبكة ، و عدم اكتمال الخطوط الدرامية بصورة تشد القارىء ، و حتى النهاية كانت غريبة ، و غير منصفة .
الترجمة جيدة إلى حد كبير .
رواية إنسانية جاءت أقل من توقعاتي عنها .
#قراءات_٢٠٢٤
#قراءات_وترشيحات #كتب_في_كتب
#روايات_عربية #روايات_مترجمة
#حكاية_نرويجية
حكاية نرويجية من ترجمة نانسي محمد و اصدار العربي للنشر و التوزيع.
بتحكي الرواية عن الفتى أوسكار و هو طفل بيعمل في مزرعة آل بلوم اللي تبنوه في سن صغير ، و في يوم من أيام عمله بيعثر على طفل صغير في الغابة ، هو طفل بري واضح أنه تُرك في الغابة و عاش سنوات عمر مش قليلة فيها و بالتالي هو غير متألف مع البشر ، بيقرر أوسكار أخذ الطفل للمزرعة ، و هناك بتبدأ القصة تتبلور بصورة أكبر و بنعرف بعض المفاجأت عن الطفل ، بتتطور الأحداث اللي معها بيضطر أوسكار للهرب للمدينة بصحبة الطفل البري و هنا بينقل الكاتب صورة المدينة بشيء من المقارنة مع الريف و الطبيعة الأم بعيدًا عن تدخل الإنسان ، و بنعرف حكايات جديدة عن آل بلوم على لسان تومي هونسي و اللي هنعرف علاقته بعائلة بلوم خلال أحداث الرواية.
الكاتب حاول يلقي الضوء بصورة مركزة على مشكلة المهمشين و المختلفين في شكلهم و طبيعتهم و نظرة المجتمع و حتى أسرهم لهم ، كمان المدينة و التدخل الإنساني و تشويهه لكل ما هو طبيعي .. لكن للأسف وقع في فخ ضياع الحبكة ، و عدم اكتمال الخطوط الدرامية بصورة تشد القارىء ، و حتى النهاية كانت غريبة ، و غير منصفة .
الترجمة جيدة إلى حد كبير .
رواية إنسانية جاءت أقل من توقعاتي عنها .
#قراءات_٢٠٢٤
#قراءات_وترشيحات #كتب_في_كتب
#روايات_عربية #روايات_مترجمة
#حكاية_نرويجية
December 11, 2023
Matias Faldbakken har kanskje vist seg å være min favoritt forfatter. Dette er andre bok jeg leser av han, den første «Vi er fem», og det er en drøm å lese.
Stakkar handler om gardsguten Oskar som en dag på vei hjem fra arbeidet legger merke til en merkelig skikkelse langs veikanten. Et barn, eller dyr, eller noe der i mellom. En oppdagelse som setter det stille livet til guten på et nytt spor.
Den er veldig morsomt skrevet, samtidig som at den ofte et ganske «creepy». Jeg anbefaler denne på det høyeste!
Stakkar handler om gardsguten Oskar som en dag på vei hjem fra arbeidet legger merke til en merkelig skikkelse langs veikanten. Et barn, eller dyr, eller noe der i mellom. En oppdagelse som setter det stille livet til guten på et nytt spor.
Den er veldig morsomt skrevet, samtidig som at den ofte et ganske «creepy». Jeg anbefaler denne på det høyeste!
March 3, 2024
Baaahh Matias hvor henter du det fra
March 5, 2024
Dag Michiel en Sofie,
Warme dank om me jullie vertaling toe te zenden. Het exemplaar van Stakker diepte de oudste zoon uit de brievenbus. Op dat moment had ik mijn leesbril niet bij de hand, dus liet ik hem jullie opdracht voorlezen. Voor ik aan Matias Faldbakken zijn nieuwste worp begon, herlas ik die nog eens. Ik pluk er even het woord pittig uit. Ja, dat is deze roman zeker. Ongetwijfeld was het vertalen dat ook.
Daar hadden we het alweer meer dan een jaar geleden over. Met mijn maatje Steven De bruyn had ik net wat poëzie over een zaal uitgestrooid. Met zijn vieren bleven we nadien plakken. Bij een Ename aan de toog onthulden jullie de voorliefde voor alles wat Noors is. Eerst hadden we het over muziek. Het mag niet verbazen dat ik het schrijven van deze brief lardeer met een vleugje Madrugada.
Uiteraard kwam de literatuur er daar aan de toog ook aan te pas. Intussen ploegde ik me door Vader van Knausgard en blijf ik het oeuvre van Harstad aan iedereen aanbevelen. Na die twee auteurs liet ik de naam van Faldbakken vallen. Jullie moeten ei zo na het wereldrecord hoogspringen hebben verbeterd, zo hoog sprongen jullie van jullie barkruk op. Daar zaten ze, of daar hingen ze ergens in de lucht, de vertalers van Wij zijn met vijf.
Eerder verorberde ik al De Hills, vertaald door Lucy Pijttersen. Haar liet ik toen via een niet nader te noemen sociaal netwerk weten hoe geweldig ik van die roman had genoten. Bij mijn lof voegde ik een vraag: of er nog wat op komst was. Helaas, Meulenhoff toonde geen interesse meer in Faldbakken. Godzijdank deed Uitgeverij Oevers dat wel.
Denken jullie dat ze dat ook in ander werk van hem hebben? Immers, Stakker blijkt zijn zesde roman. Wist ik niet. Zo leert een mens weer eens wat bij dankzij die linkse binnenflap. Gelukkig bekeek ik die pas nadat Stakker me helemaal omvergeblazen had. Anders was het plezier vergald. De flap vat het hele verhaal samen. Jammer. Het liefst van al dompel ik me onbevangen in een verhaal onder. Daarom gun ik tekst op flappen pas een blik waardig na de laatste zin van het boek. Deed ik dat wel, zouden de aannemelijke van-de-pot-geruktheden, zoals jullie het in de opdracht formuleren, me veel minder verrassen.
Natuurlijk, het verraste me niet dat de eerste zin meteen raak was. Die had meteen vaart, iets dwingends, iets sprookjesachtig. En daarna. De details. De humor. Het verhaal. Uiteraard. Het verhaal. Ja, misschien mag ik het wel een modern sprookje noemen. Ach, wat toverde hij nu toch weer voor heerlijkheid uit zijn koker. Het lijkt me aartsmoeilijk niet van Faldbakken te houden. Warme dank voor jullie vertaling.
goede groet, David
Warme dank om me jullie vertaling toe te zenden. Het exemplaar van Stakker diepte de oudste zoon uit de brievenbus. Op dat moment had ik mijn leesbril niet bij de hand, dus liet ik hem jullie opdracht voorlezen. Voor ik aan Matias Faldbakken zijn nieuwste worp begon, herlas ik die nog eens. Ik pluk er even het woord pittig uit. Ja, dat is deze roman zeker. Ongetwijfeld was het vertalen dat ook.
Daar hadden we het alweer meer dan een jaar geleden over. Met mijn maatje Steven De bruyn had ik net wat poëzie over een zaal uitgestrooid. Met zijn vieren bleven we nadien plakken. Bij een Ename aan de toog onthulden jullie de voorliefde voor alles wat Noors is. Eerst hadden we het over muziek. Het mag niet verbazen dat ik het schrijven van deze brief lardeer met een vleugje Madrugada.
Uiteraard kwam de literatuur er daar aan de toog ook aan te pas. Intussen ploegde ik me door Vader van Knausgard en blijf ik het oeuvre van Harstad aan iedereen aanbevelen. Na die twee auteurs liet ik de naam van Faldbakken vallen. Jullie moeten ei zo na het wereldrecord hoogspringen hebben verbeterd, zo hoog sprongen jullie van jullie barkruk op. Daar zaten ze, of daar hingen ze ergens in de lucht, de vertalers van Wij zijn met vijf.
Eerder verorberde ik al De Hills, vertaald door Lucy Pijttersen. Haar liet ik toen via een niet nader te noemen sociaal netwerk weten hoe geweldig ik van die roman had genoten. Bij mijn lof voegde ik een vraag: of er nog wat op komst was. Helaas, Meulenhoff toonde geen interesse meer in Faldbakken. Godzijdank deed Uitgeverij Oevers dat wel.
Denken jullie dat ze dat ook in ander werk van hem hebben? Immers, Stakker blijkt zijn zesde roman. Wist ik niet. Zo leert een mens weer eens wat bij dankzij die linkse binnenflap. Gelukkig bekeek ik die pas nadat Stakker me helemaal omvergeblazen had. Anders was het plezier vergald. De flap vat het hele verhaal samen. Jammer. Het liefst van al dompel ik me onbevangen in een verhaal onder. Daarom gun ik tekst op flappen pas een blik waardig na de laatste zin van het boek. Deed ik dat wel, zouden de aannemelijke van-de-pot-geruktheden, zoals jullie het in de opdracht formuleren, me veel minder verrassen.
Natuurlijk, het verraste me niet dat de eerste zin meteen raak was. Die had meteen vaart, iets dwingends, iets sprookjesachtig. En daarna. De details. De humor. Het verhaal. Uiteraard. Het verhaal. Ja, misschien mag ik het wel een modern sprookje noemen. Ach, wat toverde hij nu toch weer voor heerlijkheid uit zijn koker. Het lijkt me aartsmoeilijk niet van Faldbakken te houden. Warme dank voor jullie vertaling.
goede groet, David
April 10, 2024
Rart og uinteressant.
January 17, 2023
har mye av den samme morsomme bygdesjarmen som vi er fem og flere scener som jeg likte veldig godt, men synes selve handlingen er litt tynn, kanskje. jeg veit ikke, traff meg kanskje ikke så veldig. mulig noe gikk over hodet på meg. like fullt en artig bok, sterk tre stjerner, typ 6,5/10
August 24, 2023
Tror ikke jeg skjønte den. Kanskje jeg leser den igjen en dag.
January 12, 2023
"Kontoriseringen var ellevill. Kontorene lå som en tykk hud rundt fettranden som var handelen med sin glans og nimbus, og under der igjen bykjøttet, som var gatelivet."
April 25, 2023
Hva skjedde nå…!!
Absurd, morsom, brutal, uforutsigbar
likte veldig godt
Absurd, morsom, brutal, uforutsigbar
likte veldig godt
July 9, 2024
Jeg syns første del var best, fikk følelsen av at andre del nærmest bare var hektet på. Og selv om anakronismen i andre del opp mot første del helt sikkert var bevisst, ble stedfestingen litt for konkret og nesten uprovosert til at boka ble en god sammenhengende historie for min del.
March 2, 2024
Denne boka hadde eit språk som var reint frydefullt å lese. Eg har alltid vore litt redd for desse bøkene til Mathias Faldbakken. Dei er jo hipster-relikvier som den puraste Løkka-buar har kanonisert for lenge sidan. Likevel traff denne boka eit punkt i meg, eg er langt frå smart nok til å skjøne djupnene av den, men eg skjønar overflata, og det er nok for meg. Ei veldig god bok.
December 9, 2022
Surrealistisk. En bok om menneskets utvikling, og dets fall.
August 6, 2023
«Stakkar» av Faldbakken. Altså, hvor skal jeg begynne???? Boka var månedens bok i bokklubben til @readygoread og meg, og det var hyggelig at mange var med å lese og diskutere sammen med oss 🫶🏻
Boka handler om fostergutten Oskar som finner det han tror er et forlatt barn i skogen, som han tar med hjem for å pleie og stelle. Med kjærlighet vokser jenta i en rasende fart, og plutselig står Oskar overfor en skikkelig utfordring.
Boka er noe av det særeste og mest spesielle jeg har lest, samtidig som jeg ELSKET det. Språket er som et fyrverkeri og plottet er ellevilt. Men det er sært. Virkelig sært. Så glad jeg hadde en gjeng å diskutere med etter at jeg hadde lest ferdig!
Anmelderene kaller dette en moderne kjærlighetsfabel og dannelsesroman. Den er annerledes, men annerledes er bra🌸 Fikk litt vibes til «Tvillingenes dagbok» av Agota Kristof. Veldig forskjellige bøker, men det er noe der.
Boka handler om fostergutten Oskar som finner det han tror er et forlatt barn i skogen, som han tar med hjem for å pleie og stelle. Med kjærlighet vokser jenta i en rasende fart, og plutselig står Oskar overfor en skikkelig utfordring.
Boka er noe av det særeste og mest spesielle jeg har lest, samtidig som jeg ELSKET det. Språket er som et fyrverkeri og plottet er ellevilt. Men det er sært. Virkelig sært. Så glad jeg hadde en gjeng å diskutere med etter at jeg hadde lest ferdig!
Anmelderene kaller dette en moderne kjærlighetsfabel og dannelsesroman. Den er annerledes, men annerledes er bra🌸 Fikk litt vibes til «Tvillingenes dagbok» av Agota Kristof. Veldig forskjellige bøker, men det er noe der.
January 24, 2024
En fin, morsom, spennende og rørende bok om viktigheten av gode relasjoner og gode oppvekstvilkår. Det kan virke som Faldbakken notorisk anvender synonymer til ord en ellers ville brukt når han skriver historien i denne boken. Dette gjør boken morsom og original, men også tidvis irriterende, å lese. Karakterene i boken er sammensatte og artige, på hver sin måte. Synet en som leser har på de ulike karakterene endrer seg noe etter hvert som historien utspiller seg. Karakterer som først fremstår usympatiske og fæle, blir mer nyanserte gjennom historiens løp. Det samme gjelder de rent «gode» karakterene. Dette gjør boken mer uforutsigbar og mer realistisk. Samtidig sitter jeg med et håp om at «det gode» skal vinne.
En bok jeg er glad for å ha lest!
En bok jeg er glad for å ha lest!
June 20, 2023
Dette var en veldig spesiell og merkelig leseopplevelse, og er en litt annerledes kjærlighetshistorie og dannelsesroman enn jeg er vant til. Det var et godt språk i boka og Matias Faldbakken leker med ord og vendinger, og noen ganger er det veldig vanskelig å forstå hva som skjer rundt neste sving. Til tider synes jeg kanskje at den var litt rar, grusom og bisarr.
«Stakkar» er en original historie om det menneskelige og tar opp temaer som: barndom, misbruk og utenforskap. Boka fikk meg til å tenke en god del, og jeg må innrømme at jeg sitter igjen med flere spørsmål enn svar, så alt i alt var det vel en god leseopplevelse!
«Stakkar» er en original historie om det menneskelige og tar opp temaer som: barndom, misbruk og utenforskap. Boka fikk meg til å tenke en god del, og jeg må innrømme at jeg sitter igjen med flere spørsmål enn svar, så alt i alt var det vel en god leseopplevelse!
April 13, 2024
Boerenknecht Oskar vindt een verwilderd meisje in het bos. Hij neemt haar mee naar huis en gaat samen met zijn baas en zijn gezin voor haar zorgen. Het meisje is misvormd en kan niet praten, maar heeft een pure, basale menselijkheid en raakt langzamerhand 'gedomesticeerd'.
Faldbaken speelt met vervreemding maar toucheert tegelijkertijd iets wezenlijk menselijks. Verontrustend en liefdevol tegelijkertijd!
Faldbaken speelt met vervreemding maar toucheert tegelijkertijd iets wezenlijk menselijks. Verontrustend en liefdevol tegelijkertijd!
July 23, 2024
Jeg tror Weekendavisens anmelder har haft ret, da han i anbefalingen af denne bog til sommerens læsning skrev: “Det minder ikke om noget andet i nordisk litteratur p.t., og fremover vil De huske sommeren ‘24 som den sommer, De gav dem hen til Stakkel”
February 5, 2023
Øvsi her falt hverken historien eller karakterene i smak - men han skriver som alltid godt!
June 19, 2023
Bra bok! Morsom, men også poetisk med korte, likevel livgivende, beskrivelser. Anbefales:)
June 21, 2023
Morsom! Hvordan påvirker traumer ditt syn på det livet du lever, og i møte med andres traumer? Boka er ikke alltid lett å følge, men hvis du leser på forfatterens premisser vil jeg si det belønner til slutt.
Ikke for alle, men jeg likte den godt:)
Ikke for alle, men jeg likte den godt:)
Displaying 1 - 30 of 115 reviews