What do you think?
Rate this book
Jävla karlar
"En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."
Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.
Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.
376 pages, Hardcover
First published September 1, 2023
About the author
Andrev Walden
3 books65 followersAndrev Igor Walden, född 14 maj 1976 i Mariefred, Södermanlands län, är en svensk författare, journalist och illustratör. Han skriver för Dagens Nyheter. Walden tilldelades Augustpriset 2023 för sin romandebut Jävla karlar, som också blev det årets bäst säljande svenska roman.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 585 reviews
September 7, 2023
Efter första 30 sidorna ville jag inte läsa mer, var rädd att boken skulle ta slut. Nu är den slut, men det gör inte så mycket för jag kommer läsa om den inom kort. Det här var en bok precis i min smak. Att beskriva de svåraste sakerna med enkla ord och humor är svårt, men i den här boken blev de fint och ofta roligt!
July 4, 2024
For en velskrevet bok. Elska språket i denne oppvekstromanen.
October 22, 2023
Givetvis har jag också läst boken om de där jävla karlarna, Karenina motstår icke en sådan en titel. Till min stora glädje kan jag den här gången stämma in i jubelropen som skallar genom bookstagram. Andrev Walden skriver som hamstern springer i sitt hjul; snabbt, lätt, fokuserat och som om alltsammans vore ett skämt. Walden tar plats som bokens clown och håller via det originella och underfundiga språket läsaren underhållen men också på distans, det tycker jag är ett plus. Det hade varit plågsamt synd om lilla Andrev annars.
I romanens skeva exposition framkommer att det här är en sann berättelse om när berättarjaget hade sju ”pappor” på sju år. Texten är tillräckligt intressant utan meningslösa sanningsanspråk, menar jag. Sen följer en uppväxtberättelse om pojken utan egenskaper, mamma världsmästare i korsdrag och pappa okänd.
”Det blir sommar och det blir en ny pappa. Jag ser aldrig hur det börjar, plötsligt är han bara där. Han kliver ur en röd Volvo 240 kombi och pussar mamma på munnen.
För några pappor sen hade det förbryllat mig men nu börjar det gå upp för mig att pappor är som väder och växtvärk. Man väljer inte när de ska börja eller sluta, inte ens mammorna har något omedelbart inflytande över deras närvaro, de bara kommer så får man klä sig rätt eller bita ihop. Det går ju alltid över.”
De jävla karlarna är mammans olika män som har det gemensamt att pojken överväger att kalla dem pappa och att de är mer eller mindre idioter. De kallas Växtmagikern, Mördaren, Konstnären, Kanotisten etcetera. Pojken är liten även när han blir större och rädd för vuxna män, han har för trång förhud och en vän han delar allt med. När en av ”papporna” är på väg att dränka hans mamma blir han som förstenad. Det är hans lillasyster som räddar mamman.
Berättelsen är kronologisk med prolepser där den vuxne författaren hoppar in och stillar läsarens oro angående hur det går sen längre fram. Walden lyckas väl att undvika sentimentalitet och självömkan men utan att slarva bort det allvar som faktiskt finns här mellan raderna. Berättelsen är helt fri från pedagogik och slutsatser. Det är skönt.
Jag älskar hur ”händer springer på ratten”, ”blickar vräker sig” eller ”trillar”, vetekransbiten är så stor att den ”har innerkurva”. Men det är också en otroligt grabbig text (jämför Häng city). Sexfixeringen känns inte bara omogen utan ofta osmaklig. Att hans mamma är uppträdd på en av papporna som ett ”tättslutande ventilgummi” är liksom för mycket information.
Och denna bristfälliga stackars mamma lever ju. Boken är tillägnad henne, ”(Obs. ej passivt aggressivt)”. Det måste ha varit VIDRIGT för henne att läsa boken och se den spridas runt i världen. Författaren delar frikostigt med sig av lilla Andrevs tillkortakommanden. Han saknar mod, gör bort sig, plågar djur, får stryk av en tjej och annat som man förstår är skamligt för honom, men han är ett barn i berättelsen och därför fri från skuld. Men mamman.. nej det känns inte moraliskt riktigt riktigt med det där sanningsanspråket (jämför Fjärilsvägen).
Det hade varit likt mig att irriteras av överflödiga detaljer och att det ska vara lustigt hela tiden, men det är först på slutet jag tycker det blir lite för mycket. Jag gillar verkligen Waldens språk och vill gärna läsa mer av honom.
I romanens skeva exposition framkommer att det här är en sann berättelse om när berättarjaget hade sju ”pappor” på sju år. Texten är tillräckligt intressant utan meningslösa sanningsanspråk, menar jag. Sen följer en uppväxtberättelse om pojken utan egenskaper, mamma världsmästare i korsdrag och pappa okänd.
”Det blir sommar och det blir en ny pappa. Jag ser aldrig hur det börjar, plötsligt är han bara där. Han kliver ur en röd Volvo 240 kombi och pussar mamma på munnen.
För några pappor sen hade det förbryllat mig men nu börjar det gå upp för mig att pappor är som väder och växtvärk. Man väljer inte när de ska börja eller sluta, inte ens mammorna har något omedelbart inflytande över deras närvaro, de bara kommer så får man klä sig rätt eller bita ihop. Det går ju alltid över.”
De jävla karlarna är mammans olika män som har det gemensamt att pojken överväger att kalla dem pappa och att de är mer eller mindre idioter. De kallas Växtmagikern, Mördaren, Konstnären, Kanotisten etcetera. Pojken är liten även när han blir större och rädd för vuxna män, han har för trång förhud och en vän han delar allt med. När en av ”papporna” är på väg att dränka hans mamma blir han som förstenad. Det är hans lillasyster som räddar mamman.
Berättelsen är kronologisk med prolepser där den vuxne författaren hoppar in och stillar läsarens oro angående hur det går sen längre fram. Walden lyckas väl att undvika sentimentalitet och självömkan men utan att slarva bort det allvar som faktiskt finns här mellan raderna. Berättelsen är helt fri från pedagogik och slutsatser. Det är skönt.
Jag älskar hur ”händer springer på ratten”, ”blickar vräker sig” eller ”trillar”, vetekransbiten är så stor att den ”har innerkurva”. Men det är också en otroligt grabbig text (jämför Häng city). Sexfixeringen känns inte bara omogen utan ofta osmaklig. Att hans mamma är uppträdd på en av papporna som ett ”tättslutande ventilgummi” är liksom för mycket information.
Och denna bristfälliga stackars mamma lever ju. Boken är tillägnad henne, ”(Obs. ej passivt aggressivt)”. Det måste ha varit VIDRIGT för henne att läsa boken och se den spridas runt i världen. Författaren delar frikostigt med sig av lilla Andrevs tillkortakommanden. Han saknar mod, gör bort sig, plågar djur, får stryk av en tjej och annat som man förstår är skamligt för honom, men han är ett barn i berättelsen och därför fri från skuld. Men mamman.. nej det känns inte moraliskt riktigt riktigt med det där sanningsanspråket (jämför Fjärilsvägen).
Det hade varit likt mig att irriteras av överflödiga detaljer och att det ska vara lustigt hela tiden, men det är först på slutet jag tycker det blir lite för mycket. Jag gillar verkligen Waldens språk och vill gärna läsa mer av honom.
September 19, 2023
Mer en svag 4a än en stark, men skit i det.
Roligt, sorgset och en språklig fröjd.
Stor igenkänning också, eftersom jag är bara lite yngre än författaren, och sånt gillar man ju!
Roligt, sorgset och en språklig fröjd.
Stor igenkänning också, eftersom jag är bara lite yngre än författaren, och sånt gillar man ju!
August 29, 2023
En helt underbar bok. Historien är effektivt berättad i korta kapitel där Andrev Walden med sin otroliga iaktagelseförmåga och sitt lite egna språk bygger en värld med platser och karaktärer som jag kommer bära med mig en lång tid framöver. Skrattade rakt ut åt vissa formuleringar, samtidigt som det också finns ett mörker i berättelsen där vissa scener är nattsvarta.
September 22, 2023
När jag såg att Gerhard Hoberstorfer är inläsaren beslutade jag att vänta med att läsa tills den blev tillgänglig på Storytel. Och det var igår.
Påminner på något sätt om genomslagskraften hos Torbjörn Flygts Underdog . Påminns också om hur en släkting brukar berätta om sitt första katastrofala sommarjobb på Stavsjö Värdshus på 70-talet.
Påminner på något sätt om genomslagskraften hos Torbjörn Flygts Underdog . Påminns också om hur en släkting brukar berätta om sitt första katastrofala sommarjobb på Stavsjö Värdshus på 70-talet.
September 14, 2023
En mycket stark 4 och en av de bästa uppväxtskildringarna jag läst på mycket länge. Han har verkligen förmågan att skriva om det riktigt mörka med mycket humor. Det kan liksom vara fnissigt trots att det nästan är misär ibland. Roligt också att mycket utspelar sig i Norrköping och Söderköping (och även lite Gamleby!). Brukar aldrig känna det, men den här kommer jag vilja läsa om!
October 8, 2023
Riktigt bra slut.
February 23, 2024
Vet inte ens vad jag ska skriva, så fin bok. Den har verkligen allt! Skrattade högt flera gånger, kände mig ömsom tonårsnostalgisk och ömsom arg.
February 16, 2024
Ja det är bara att stämma in i hyllningskören, Jävla karlar är en fantastisk roman. Andrev Walden påminner på vissa vaga sätt om Fredrik Backman. Han skriver om jobbiga saker men på ett humoristiskt sätt. Ibland skrattar man och ibland vill man bara hoppa in i texten och skydda barnet Andrev vars perspektiv vi följer. Han är också en mästare på att gestalta karaktärer med ganska små medel som gör att de känns levande och som riktiga människor.
Det är en uppväxtskildring full av referenser och nostalgi men där den viktigaste beståndsdelen är männen hans mamma dejtar under hans uppväxt. Från barnets perspektiv hör vi om hur han påverkats av dessa män som alla har något gemensamt: de är inte bra män. Och de dras till mamman som flugor.
Det handlar också ganska mycket om en pojkes sexuella uppvaknande med mer eller mindre rumsrena upplevelser.
Det bästa med Jävla karlar är nog ändå språket. Andrev Walden skriver så ofantligt bra.
Det är en uppväxtskildring full av referenser och nostalgi men där den viktigaste beståndsdelen är männen hans mamma dejtar under hans uppväxt. Från barnets perspektiv hör vi om hur han påverkats av dessa män som alla har något gemensamt: de är inte bra män. Och de dras till mamman som flugor.
Det handlar också ganska mycket om en pojkes sexuella uppvaknande med mer eller mindre rumsrena upplevelser.
Det bästa med Jävla karlar är nog ändå språket. Andrev Walden skriver så ofantligt bra.
October 11, 2023
Betyg: 4,5 av 5 - Andrev Walden har tidigare gett ut en krönikebok, som jag inte har läst, men definitivt ska. Men den här boken, hans andra, är en roman. Eller om man ska kalla den en biografi, eftersom den är författarens uppväxtskildring. Den är i alla fall mycket bra. Välskriven, lättläst, rolig, tragisk, och väldigt bra. Kan varmt rekommendera den. Jag lyssnade på boken, som var bra inläst av Gerhard Hoberstorfer.
December 21, 2023
En nästintill perfekt bok. Ville inte att den skulle ta slut men längtade samtidigt efter att få ge den 5 stjärnor. Hoppas Walden skriver fler romaner!!!
January 30, 2024
En sträckläsning där både story och språk bidrog till en mycket säregen läsupplevelse. Gillade särskilt slutet och hur Walden får mig att skratta även i de mest märkliga situationer.
February 23, 2024
Stark fyra! Levde absolut upp till sin hype. Han har ett otroligt språk.
May 25, 2024
4,5⭐️
Jävla karlar er en medrivende og overraskende morsom roman om en trøblete barndom, hvor ufyselige fedre kommer som perler på en snor inn i livet til Andrev og hans mor og søsken – menn som moren dessverre gir altfor mye plass🥲
Hele historien blir fortalt av Andrev, og jeg syns barneperspektivet hans er jæskli godt skrevet. Omgivelsene blir skildret med et barns enkle, naive (men gode!) språk, og du kjenner på den samme følelsen av å være overlatt til foreldrene dine som Andrev. Som barn er du på mange måter bare pent nødt til å akseptere alt det foreldrene dine finner på.
Jeg syns kallenavnene var et smart og artig grep. Bestekompisen er bare "cyklopen", og en av fedrene går en liten stund uten kallenavn, før han plutselig får tilnavnet "mördaren", hehe, uff🥲 Vi får heldigvis (?) aldri vite hvorfor.
Kanskje gir kallenavnene Andrev den nødvendige avstanden til sin egen barndom?
For det er i høyeste grad sin egen barndom forfatteren skriver om.
Walden har valgt å kalle boka en roman, men forfatterens avtale med leseren er helt fra starten av at dette er en sann fortelling om hans barndom.
Jeg hadde gleden av høre Walden snakke om dette i en forfattersamtale på Deichman. Han mente at det å skrive selvbiografisk krever at du finner på såpass mye at han syns det er feil å kalle det en selvbiografi. All dialogen fra barndommen har han for eksempel funnet på. For hvem husker vel samtaler fra barndommen ordrett?
Uansett – en veldig fin bok, og et godt tidsbilde.
Jävla karlar er som en mørk versjon av "Tilsammans", for de som har sett den filmen;);)
(En siste ting: den skalperte hamsteren – herregud – for en berg-og-dal-bane av følelser, hahaha)
Jävla karlar er en medrivende og overraskende morsom roman om en trøblete barndom, hvor ufyselige fedre kommer som perler på en snor inn i livet til Andrev og hans mor og søsken – menn som moren dessverre gir altfor mye plass🥲
Hele historien blir fortalt av Andrev, og jeg syns barneperspektivet hans er jæskli godt skrevet. Omgivelsene blir skildret med et barns enkle, naive (men gode!) språk, og du kjenner på den samme følelsen av å være overlatt til foreldrene dine som Andrev. Som barn er du på mange måter bare pent nødt til å akseptere alt det foreldrene dine finner på.
Jeg syns kallenavnene var et smart og artig grep. Bestekompisen er bare "cyklopen", og en av fedrene går en liten stund uten kallenavn, før han plutselig får tilnavnet "mördaren", hehe, uff🥲 Vi får heldigvis (?) aldri vite hvorfor.
Kanskje gir kallenavnene Andrev den nødvendige avstanden til sin egen barndom?
For det er i høyeste grad sin egen barndom forfatteren skriver om.
Walden har valgt å kalle boka en roman, men forfatterens avtale med leseren er helt fra starten av at dette er en sann fortelling om hans barndom.
Jeg hadde gleden av høre Walden snakke om dette i en forfattersamtale på Deichman. Han mente at det å skrive selvbiografisk krever at du finner på såpass mye at han syns det er feil å kalle det en selvbiografi. All dialogen fra barndommen har han for eksempel funnet på. For hvem husker vel samtaler fra barndommen ordrett?
Uansett – en veldig fin bok, og et godt tidsbilde.
Jävla karlar er som en mørk versjon av "Tilsammans", for de som har sett den filmen;);)
(En siste ting: den skalperte hamsteren – herregud – for en berg-og-dal-bane av følelser, hahaha)
May 27, 2024
Väldigt underhållande, skratta-högt-rolig och känslosam. Men min läsning gick väldigt mycket upp och ner - läste denna både i fysiskt format, lyssnade på ljudboken och läste som e-bok.
Mitt intresse för handlingen varierade. I början var det väldigt fascinerande och roligt att läsa, och faktum att allt som skrivs är sant och självupplevt av författaren la ett extra lager på det hela. Men efter ett tag blev det nästan överdrivet. Anekdot efter anekdot som kändes som något slags skryt över författarens oumbärliga minne, mer ”titta vilket crazy liv jag haft haha kan ni fatta” än sammanhängande historier som faktiskt tillför något till grundhandlingen. Detta blev bättre mot slutet igen, men det fanns scener som var lite överflödiga.
Av karaktärerna är Andrev själv och mamman de mest fascinerande, och för en bok som ska handla om de sju papporna pojken hade på lika många år så hamnade männen förvånandsvärt mycket i skugga, en del av dem mer än andra. Kanske för att de kom och gick, kanske för att poängen med boken aldrig faktiskt VAR papporna, utan mamman, hela tiden.
Har inte läst de andra nominerade i Augustpriset så kan inte uttala mig desto mer, men tycker absolut den här förtjänade att vinna. Trots att jag inte älskade den fullt ut var den ändå olik allt annat jag läst tidigare.
Mitt intresse för handlingen varierade. I början var det väldigt fascinerande och roligt att läsa, och faktum att allt som skrivs är sant och självupplevt av författaren la ett extra lager på det hela. Men efter ett tag blev det nästan överdrivet. Anekdot efter anekdot som kändes som något slags skryt över författarens oumbärliga minne, mer ”titta vilket crazy liv jag haft haha kan ni fatta” än sammanhängande historier som faktiskt tillför något till grundhandlingen. Detta blev bättre mot slutet igen, men det fanns scener som var lite överflödiga.
Av karaktärerna är Andrev själv och mamman de mest fascinerande, och för en bok som ska handla om de sju papporna pojken hade på lika många år så hamnade männen förvånandsvärt mycket i skugga, en del av dem mer än andra. Kanske för att de kom och gick, kanske för att poängen med boken aldrig faktiskt VAR papporna, utan mamman, hela tiden.
Har inte läst de andra nominerade i Augustpriset så kan inte uttala mig desto mer, men tycker absolut den här förtjänade att vinna. Trots att jag inte älskade den fullt ut var den ändå olik allt annat jag läst tidigare.
March 16, 2024
Walden skriver eget och lättsinnigt om relationer och barndomsupplevelser som formar. Till en början helt uppspänt på olika "pappor" som kommit och gått under hans uppväxt, för att sedan mot tonåren fransa ut mer i ren coming-of-age-skildring. Där tyckte jag texten tappade lite av sin snillrikhet - det blev liksom lite formlöst mot slutet, och då hade jag dessutom börjat bli lite mätt på allt det finurliga och detaljskildrade.
Papporna är sorgliga figurer som alla blir plågoandar på sina egna vis, men jag tycker - trots allt - att mamman skrivs fram med någon slags kärlek. Hon älskar att göra korsdrag, hon gråter framför ratten, hon skrattar med Lilla Molnet och suckar över alla jävla karlar. Hon känns verklig och komplex, så som vi människor är. Hela boken är faktiskt skriven på ett sätt som skildrar hur det kan vara att vara människa, både tragik och komik samsas på sidorna. Därav väl värd sitt Augustpris.
Kanske är jag för snål med betyget. Jag gillar den verkligen. Samtidigt tycker jag nästan den har blivit lite väl hypad, för den kommer nog inte stanna med mig lika länge som annat jag läst. Men missförstå mig rätt: En FRÖJD att läsa!
Papporna är sorgliga figurer som alla blir plågoandar på sina egna vis, men jag tycker - trots allt - att mamman skrivs fram med någon slags kärlek. Hon älskar att göra korsdrag, hon gråter framför ratten, hon skrattar med Lilla Molnet och suckar över alla jävla karlar. Hon känns verklig och komplex, så som vi människor är. Hela boken är faktiskt skriven på ett sätt som skildrar hur det kan vara att vara människa, både tragik och komik samsas på sidorna. Därav väl värd sitt Augustpris.
Kanske är jag för snål med betyget. Jag gillar den verkligen. Samtidigt tycker jag nästan den har blivit lite väl hypad, för den kommer nog inte stanna med mig lika länge som annat jag läst. Men missförstå mig rätt: En FRÖJD att läsa!
January 20, 2024
Jag i princip sträckläste denna! Boken var fängslande och Andrev får en att vilja läsa vidare
July 8, 2024
46 i 2024 :
(Vinner av Augustprisen 2023)
Knallbra oppvekstroman, både morsom, sår og med en deilig kreativ språkbruk.
Det er nesten for drøyt at den er selvbiografisk, men uansett er det noen utrolig hærlige (og kjipe historier) han tryller fram her.
Og for meg som er født ca samtidig med forfatteren (på 70-tallet) er det ekstra gøy å mimre sammen med om 80-tallsmusikk, 80-tallsfilmer, fasttelefon mm...
Kanskje årets beste åpningssetning:
"En gang hadde jeg sju pappaer på sju år"
(Vinner av Augustprisen 2023)
Knallbra oppvekstroman, både morsom, sår og med en deilig kreativ språkbruk.
Det er nesten for drøyt at den er selvbiografisk, men uansett er det noen utrolig hærlige (og kjipe historier) han tryller fram her.
Og for meg som er født ca samtidig med forfatteren (på 70-tallet) er det ekstra gøy å mimre sammen med om 80-tallsmusikk, 80-tallsfilmer, fasttelefon mm...
Kanskje årets beste åpningssetning:
"En gang hadde jeg sju pappaer på sju år"
December 16, 2023
Underhållande från start till slut. Just Waldens sätt att kunna formulera sig på ett så unikt utifrån ett barns perspektiv är fenomenalt. Detta gjorde att första halvan blev extra bra, då man aldrig läst något liknande tidigare. Skulle rekommendera denna för typ alla.
June 27, 2024
Aldrig varit så uttråkad av en så lättläst och ändå ganska rolig bok? Men det blev repetitivt & långtråkigt efter ett tag. Jag & manliga utvecklingsromaner är inte bästisar
November 12, 2023
Jag är ambivalent avseende denna bok. Det är en trevligt skriven bok, men jag tycker den glättiga tonen blir märklig i förhållande till de hemskheter som skildras i boken. Allt det som jag är särskilt nyfiken på lämnas oskrivet; känslorna, reflektionerna och faktisk påverkan som uppväxten lett till.
October 3, 2023
Bäst i Sverige på att skriva en mening.
February 21, 2024
Har läst drygt halva och har noll sug att läsa klart. Men den är bra! Jag vet vad som skulle få den upp till fem stjärnor (det är en aning radikalt): en handling.
April 7, 2024
Lättläst med korta kapital och bra flöde. Dock höga förväntningar efter Augustpriset, leder tyvärr ofta till lite lägre bedömning från min sida.
May 2, 2024
Hade man kunnat ge 3,5 hade jag gjort det. Den är så bra skriven men den blev riktigt bra först när man kommit in lite i storyn
July 4, 2024
Jävla Karlar är en av de bästa (kanske den bästa) uppväxtskildringar jag läst. Språket är fantastiskt och igenkänningsfaktorn är hundra procent. Alla detaljer som hör 80 och 90-talet till är klockrena och hela boken igenom så får jag flashbacks av min egen uppväxt. Vad som var bra, vad som var dåligt, vad som då inte gav några större intryck, men som nu får dåtiden att rusa tillbaka till mig. Det finns inga dalar i Waldens debutroman, bara toppar. Bästa boken jag läst i år. Jag älskar den!
January 18, 2024
Är kluven, älskar vissa saker starkt, ogillar andra
September 3, 2023
Nej men den var så himla bra?
Exakt den här tonen är allt jag vill ha i en bok. Smart men inte allt för pladdrig.
Exakt den här tonen är allt jag vill ha i en bok. Smart men inte allt för pladdrig.
May 7, 2024
Egentligen 2,5 kanske
Displaying 1 - 30 of 585 reviews